Hej!
Så längesen jag skrev något här men känner nu att jag kan behöva skriva av mej lite.

Mår inget vidare tyvärr.
Livet går i ett och jag vill bara hoppa av "ekorrhjulet"
Vill inte alls vara med på hjulet nu.
Att vara stressad, pressad gör mej så sårbar.

Att den sårbarheten kan sluta illa.
Efter att haft mycket omkring mej i början av året så "ramla" jag in i självskade beteendet igen i mars.

Hatar mej själv att jag inte kunde stå emot.

Begärde hjälp genom att åka och lägga in mej i början på maj eftersom var rädd för att skada mej ännu en gång.
Och det bemötandet från sjukvården blev en käftsmäll.

Eftersom jag bad om hjälp då resultera det i en ororanmälan till soc.
Bär nu känslan av att jag ALDRIG mer våga söka hjälp igen.

För vem orkar med en utredning bara för att man vågar be om hjälp.