Klockan tickar

Klockan tickar på och jag bara känner i kroppen att tiden börjar ta slut snart för mej.
Finner ingen ro i min själ alls...tankarna bara går runt runt.
Och kommer inte fram till några lösningar.
Mitt hjärta och själ är så sårat.
Och hur ska jag finna livsgnistan och kämpa vidare??

Usch!!

Så var det år 2011!

Usch blev ingen bra start på detta år och hur fasiken ska det sluta?

Hade världens gräl med P om en småsak.

Jag känner att känslorna bara "bubblar" inom mej just nu och jag vet varken ut eller in.

Visst vi hade ett uselt 2010 men trodde ändå att vi skullle kunna hitta tillbaka till varandra då jag älskar han överallt annat.

Ibland ångrar jag verkligen att jag gjorde denna magoperation,för hans svartsjuka bli bara värre och värre med att min vikt minskar.

Visst P:s rygg e paj och han känner sig värdelös,men jag älskar ju han trots en kass rygg.

Men när han mår dåligt så vill han att jag oxå ska göra det.

Har frågat han om han är rädd för att mista mej för någon annan och då svarar han :Nej

Men sen i nästa stund så säger han att han älskar mej.

Känner att han ger mej 2 olika budskap.

Och jag funderar mycket på vad jag igentligen betyder för honom??

Han har slutat att ta i mej,ge mej den dära kramen då jag mår dåligt och behöver han som mest.

Hans tystnad gör mej galen snart...

Nu börjar själv bli osäker på vad jag vill med mitt liv med han.

Kanske jag bara håller kvar han för att jag älskar tryggheten av han.

men kan man leva i ett förhållande utan att visa varandra kärlek ,respekt och omtanke?

Mitt hjärta rusar och sover ej,tankarna bara far runt i mej och vet inte hur jag ska ta mej vidare.

Puss

Jaha..nytt År strax och jag mår skit..Hatar Julen!
Pressn en själv hög el?
Jag orkar inte ens skriva här så Gott Nytt År på er!

November

Det är grått och trist ute och kylan börja tränga sig på...
Jag verkligen hatar kyla och mörker....man borde bo någon annanstans denna tiden fram till mars-april.

Känns tungt i kropp och själ just nu...har så fruktansvärt ont i lederna då kylan kommer och det är tufft på jobbet då socialstyrelsen har framför mycket skarp kritik på boendet där jag jobbar.
Fast jag kan känna att jag gör så gott vi kan men inte lätt med att ha en chef som inte är närvarande eller kan något om den målgrupp vi jobbar med.
Jag vet inte hur många gånger vi personal larmat om att vi behöver mer resurser för att tillgodose dom boendes behov....men som på många andra ställen i landet så ska det sparas och i slutände blir det ju dom boende som blir drabbade....
Och psykisktfunktionshindrade är en ganska bortglömd grupp i vårt samhälle....

Jag kan i allafall berätta något posetivt i allafall....
JAG SKA BLI FARMOR!!!!

Hmm.....oj vad jag är kluven av känslor där...Jag kan inte riktigt acceptera titeln FARMOR ännu...men är jätteglad för sonen med sambo att dom ska få en liten tjej/pojke....Men man kanske vänjer sig vid farmor titeln efter ett tag...
Fast för mej låter ju farmor så gammalt...ojdå...bara att börja att inse att man börja bli gammal då...
Nä inte så gammal e jag ju..*förnekar*..blir ju en ung farmor...41 år...

Snart är det jul...hmm...jag verkligen hatar JUL!!!
Många gånger har jag hamnat i mitt självskadebeteende då..men har gett mej f-n på att i år ska det inte hända igen...
Jag tror mycket på alla krav jag har på mej själv till jul,man SKA ha den perfekta julen alltid.
Men måste nog försöka att inte ha så höga krav på mej själv denna julen.
Men inte lätt då hela samhället nu pratar om julen och allt som ska hinnas med innan....

Nepp dax för en jobbar helg...*pust*
Det är detsamma som att jobba,äta & sova hela helgen.....men snart är det måndag igen...
Ha en fin helg!

Godmiddag!

Så var det oktober och löven börjar gulna och faller av.

Oj vad jag saknar våren och sommaren nu...Fast lite mysigt är det då man får tända alla ljus och kura ner sig i soffan med en filt om sig. ( man måste tänka posetivt ju)

Just nu går min hjärna på högvarv...

Efter en "down" period mellan mej & P så har vi nog rett upp en massa ( hoppas jag i allafall)..Men jobbet suger (som våra ungdomarna säger)...

Jag jobbar ju med psykiskt sjuka med missbruksproblem....Och mitt hjärta bara säger:Fy f-n för att behandlas på detta vis.

Totalt överkörda kan dom bli för att "VI" normala tycker en sak.....

Men jag kommer kämpa vidare för deras rättigheter i vårt samhälle...........

Men det som maler i mej ( läser expressen idag)är att jag fick en meddelande i måndags eftermiddag om en kille som tog livet av sig framför en webcam...

Och jag läste under måndags eftermiddagen på Flashback där hans avsked finns..

Och så dum som jag var så såg jag även bilderna.

Där sitter folk och "peppar" han....tex..gör det nu,eftersom jag ska till jobbet.

Du vågar inte osv...

Hur f-n kan personer skriva detta??

Ok vi kanske inte kan förhindrat detta men att avsluta sitt liv med dessa ord i sin minne ............

Jag bara känner att världen har blivit så himla kall & hård.

Men frågan finns ändå kvar i mej...Om killen hade fått hjälp sen han var liten, sen att personerna runt om han kanske försökt agerat på ett annat vis och tänkt lite på hur hans diagnos är...

Jag får en känsla av att samhället idag är rädda över att konfronteras med psykiskt sjuka...

Kanske är det så att det finns en rädsla över hur man ska agera??

En rädsla över okunskapen om psykiskt sjuka el neuro skadademänniskor??

Mitt tänkande är:Det kan vara JAG som drabbas nästa gång och hur vill jag bli behandlad då?

Men avstånd? NEJ

Någon som lyssnar på mej? JA

Mitt hjärta gråter för Marcus Jannes...men nu har han i allafall fått ro i sin själ...Och jag känner mycket med hans familj........