Allt är bara bra,tack!

Så svarar jag oftast när någon frågar mej om hur jag mår.
Fast igentligen vill jag skrika ut att jag mår uselt och ångesten river inom mej.
Varför svarar man så?
Jo för att man antagligen väljer den enkla vägen och vill inte belasta någon annan med sina problem.En försvars mekanism att ingen ska komma en för nära?
Jag har alltid varit den som folk används sig av då dom har mått dåligt och har varit lite av en "soptunna" .
Men sen när jag mår dåligt så finns det ingen som lyssnar och stöttar mej.
Men jag kan se mina egna fel i det hela också,för jag talar inte heller om att jag inte mår bra.
Har under många år inte SJÄLV insett hur dåligt jag kan må periodvis.
Oftast så försöker jag glömma problemen och gå vidare.
Men någonstans ligger problemen och bubblar.
Men det är just när jag har fyllt på för mycket som "soptunnan" exploderar som mitt självskadebeteende uppstår.

Sen är jag så van att då detta sker så är det verkligen ingen nära mej som vill prata om händelsen,utan man går vidare.
Får känslan av att jag då skär mej själv tömmer problemen på ett vis och efteråt kan jag känna mej tom.
Men strax efteråt så börjar det "fyllas på" igen.Men jag klarar mej då ett tag till innan det sker igen.
Jag borde lära mej att hantera mina känslor men vet inte hur ännu ,men jag hoppas i framtiden kunna lära mej detta.
Men har iallafall fått den insikten att jag behöver ett "proffs" som lär mej detta.

Idag ska jag på samtaltsterapi och jag går dit och är ganska tom men jag hoppas att samtalet ska kanske ge mej några verktyg om hur jag ska hantera mej själv och mina känslor.