Så har det varit andra advent

Helgen som gick var en slithelg med jobb och allt för lite sömn.
Min älskade 11 åring var här också på umgänge och fick en stark ångest över att han kom en helg då jag jobbade.
Men är glad över att jag ändå få småstunderna med han då jag var hemma och vaken.
Igår då jag skulle lämna han vid bussen för att fara hem till sin pappa igen så kom det över mej att jag saknar han enorm mycket.
Familjen känns inte hel liksom,men jag vet ju att också att han har det bra hos sin pappa.
Nu kommer sonen tillbaka till mej strax efter jul och stannar fram till skolorna börjar igen i januari.
Så det ser jag verkligen framemot....

I fredags var jag på DBT och det var ett bra samtal.Det var lite om hur veckan varit och den hade ju inte varit så bra.Men tror det är viktigt att man pratar om både dåliga och bra saker som händer i mitt liv.
Bla tog vi upp detta med självmordstankar.
Visst dom tankarna finns hos mej när "vulkanen inom mej "bubblar upp och får ett "utbrott".
Och där finns en rädsla av jag av misstag skulle begå självmord pga min impulsivitet då det blir för mycket känslor som bubblar över inom mej.
Det är ju inte så att jag planerar att begå självmord,för mej så skrämmer döden något fruktansvärt.
Så man kan säga att jag är väldigt kluven i mina känslor och tankar ofta.
På DBT tog vi även upp att jag tar på mej skulden för alla fel som sker i mitt liv fast det igentligen inte jag som orsakar dom.Men varför gör jag så?
Varför har jag en så negativ bild av mej själv?
Allt för många gånger känner jag mej så värdelös som mamma,sambo,arbetskamrat,dotter,syster och vän osv.
Varför kan man inte bara sänka sina krav på sig själv?
Och som sagt nu har vi snart jul & nyår och då har jag så jättehöga krav på mej själv.
Jag bävar lite inför julen eftersom det finns en rädsla av att "vulkanen ska få ett utbrott" och jag hamnar i självskadebeteendet.
För jag vill ju verkligen inte hamna där igen.........
Men nu har jag i allfall fått ett extra stöd genom att jag får ringa min handledare i DBT:n när som helst på dygnet och jag mår dåligt.
Men sen i nästa stund så kan jag tänka att aldrig skulle ringa henne för att få hjälp och stöd i dom svåra situationerna.
Jag är ju den som SKA klara allt själv.
Jag vill ju inte belasta någon med mina problem.Fasiken att det ska vara så svårt att be någon om hjälp.