Nu är det en vecka sen jag gjorde min operation och det har varit en tuff vecka men nu börjar det kännas bättre.
Men har lite funderingar inom mej.
Dom flesta visste att jag skulle in och opereras men ingen har hört av sig nu efteråt och frågat hur det gått och hur jag mår.
När jag vet att någon mår dåligt el ligger på sjukhus så tycker jag att man hör av sig till vedebörande och fråga hur denne mår.
Det är ju en omtanke som kan betyda så mycket eller hur?
Jag känner mej ganska bortglömd just nu...Och då kommer ju även tankarna om jag skulle dö så skulle knappt någon sakna mej..*suck*.Jo en del skulle sakna mina insatser i hemmet,för vem ska städa,laga mat,tvätta och håll kolla på alla tider osv ?
Kommer skippa min DBT denna veckan också eftersom jag inte har ork att ta mej dit.Och även detta skapar en ångest hos mej eftersom jag måste avboka det.Men jag orkar verkligen inte....
torsdag 19 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag tittar inom och lämnar kramar i massvis, styrkekramar och krya-på-dig kramar.
Massor av kramar till dig!!!
Kan du inte få ha ett samtal istället?, för att få ut lite av ångesten medans du är hemma. Kan hon inte ringa upp dig den tiden du skulle ha haft hos henne? Det vore väl bra? Bättre än inget kanske.
Känner igen mig att ingen hör av sig när man är på sjukhuset. tråkigt!!
Hur är det med dig?
Du har en utmaning i min blogg :)
kram
Skicka en kommentar