Godmorgon!

Solen lyser och man borde vara på ett strålande humör.Men känner mej bara så trött & sliten i både kropp och själ.

Men jag är väl medveten vad det beror på,ångesten river i mej och har inte sovit ok på snart ett år ( sover sammanhängande i max 2 tim).
Även om jag har sömnmedicin så verkar jag inte kunna koppla av...Varför?
Skulle inget hellre önska att jag får några veckor med djupsömn.
Hmm..kanske dax att byta nattjobbet? Näää...trivs ju med nattjobb.
Att jobba dag skulle bara innebära en massa stress på morgon och kväll,och jag tror inte jag skulle orka med psykiskt att jobba dag på mitt jobb.

Sen att jag är sliten kan ju också bero på att jag har gått från 41,8 till 27.3 i BMI så det far mycket känslor i med vikten också kan jag säga...
Har funderat mycket på det om man verkligen blir gladare och lyckligare med en normal vikt men inser att det inte gör det.
Mina känslor är ju likadana ännu.. Klart lite roligare e ju livet när man har ett större utbud vid klädinköp.
Men vem har råd med nya kläder?

Men i och med viktminskningen så har det inneburit att hela förbannade kroppen ser ut som jag vet inte vad....
En massa hängande skinn och råd att ta bort det har jag inte helller...
Så jag får väl vinna på Triss el Lotto eller något och oj vad jag skulle skönhetsopererat mej då...tex ett par nya bröst (fasiken jag som har varit motståndare till detta förut)
Hmm...har jag en 40 års kris kanske?
Ha en fin onsdag!

P.s Tack Vera för din kommentar och grattis ännu en gång till det lilla livet i din mage ( är avundsjuk på dej)
Nämen kraven på mej själv kan nog aldrig ändras...tyvärr..men du vet ju hur det är att ha många barn,familj och jobb att ta hand om och man vill ju vara "stålkvinnan" och fixa det.
Jag vet inte själv hur jag ska sänka kraven..har du någon idé? D.s

Höst

Ojdå...jag har inte skrivit på länge men har inte riktigt haft behovet att skriva heller.

Vad som har hänt här då?
Tja...strax innan semestern så hamna jag åter i självskadebeteendet.Men det var bara EN gång.
Jag kom på att jag vet orsaken till det oxå.
Jag hade för höga krav på mej med en slitsam vår på jobbet,P var sjukskriven,ekonomi i botten och sen skulle jag gå på semester.
Ja kraven var fruktansvärt höga på allt skulle bli perfekt i sommar.

Har märkt att när kraven på mej själv är höga så hamnar lätt i mitt självskadebeteende...
Denna gången blev det bara en gång att söka upp sjukhus och dagen efter så hade jag en fruktansvärd ångest över att jag inte kunnat låta bli.
Men men..bara att ta nya tag och kämpa emot "vulkanen inom mej"..

Varför ska jag ha det så svårt att inte samla på mej en massa känslor som sen kan resultera i självskadebeteende...Jag är ju väl medveten om jag behöver släppa ut mina känslor lite oftare men ändå gör jag inte det ,utan samlar på mej det.
Har märkt att ca 1 1/2 år kan jag samla på mej sen så brister det...

Nu har hösten kommit och jag vet med mej att då brukar jag må skit...så vad ska man göra för att inte hamna i det "svarta" hålet?