Solen lyser och man borde vara på ett strålande humör.Men känner mej bara så trött & sliten i både kropp och själ.
Men jag är väl medveten vad det beror på,ångesten river i mej och har inte sovit ok på snart ett år ( sover sammanhängande i max 2 tim).
Även om jag har sömnmedicin så verkar jag inte kunna koppla av...Varför?
Skulle inget hellre önska att jag får några veckor med djupsömn.
Hmm..kanske dax att byta nattjobbet? Näää...trivs ju med nattjobb.
Att jobba dag skulle bara innebära en massa stress på morgon och kväll,och jag tror inte jag skulle orka med psykiskt att jobba dag på mitt jobb.
Sen att jag är sliten kan ju också bero på att jag har gått från 41,8 till 27.3 i BMI så det far mycket känslor i med vikten också kan jag säga...
Har funderat mycket på det om man verkligen blir gladare och lyckligare med en normal vikt men inser att det inte gör det.
Mina känslor är ju likadana ännu.. Klart lite roligare e ju livet när man har ett större utbud vid klädinköp.
Men vem har råd med nya kläder?
Men i och med viktminskningen så har det inneburit att hela förbannade kroppen ser ut som jag vet inte vad....
En massa hängande skinn och råd att ta bort det har jag inte helller...
Så jag får väl vinna på Triss el Lotto eller något och oj vad jag skulle skönhetsopererat mej då...tex ett par nya bröst (fasiken jag som har varit motståndare till detta förut)
Hmm...har jag en 40 års kris kanske?
Ha en fin onsdag!
P.s Tack Vera för din kommentar och grattis ännu en gång till det lilla livet i din mage ( är avundsjuk på dej)
Nämen kraven på mej själv kan nog aldrig ändras...tyvärr..men du vet ju hur det är att ha många barn,familj och jobb att ta hand om och man vill ju vara "stålkvinnan" och fixa det.
Jag vet inte själv hur jag ska sänka kraven..har du någon idé? D.s
onsdag 22 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, min vän- jag vet hur det är att ha många barn,familj och jobb att ta hand om!! Tyvärr kan jag inte ge dig något bra tips på hur du ska sänka dina krav på dig själv, för mig kom det bara av sig själv! Jag ORKADE helt enkelt inte med en vardag där kraven dränkte mig så på nåt sätt lyckades jag sänka mina krav- och det funkar. Livet rullar på, barnen mår bra och jag överlever- TROTS dammråttor i hörnen, ouppackade badpåsar i hallen och tvätthögar som växer.
Har en enormt duktig man som gör MINST lika mkt som jag i hushållet (inte mer än rätt då vi båda jobbar 100% 6-skift) och barnen har blivit riktigt duktiga på att köra tvättmaskin, hänga tvätt, duka av bordet, tömma diskmaskinen, bädda sina sängar osv. Jag är en STOR kommandora, en ragata-mamma mellan varven, men jag kör stenhårt och konsekvent på mina krav och önskemål gällande barnens insatser. Vi är en familj på sju pers i dagsläget och jag är INTE anställd som hushållerska så vi hjälps åt allihop- och det är så skönt. Torsdagar har vi familjestäd, alla tar sina områden med toaskurning, dammsugning osv, sedan mysfikar vi. Visst fan får jag tjata, men det gör jag så gärna- bara dom fortsätter hjälpa till (suck, stön och pust bakom min rygg men shit happens- ingen har sagt att livet ska vara enkelt eller roligt alla dar ;))
Släpp dina krav, ta hjälp av dina duktiga familjemedlemmar och kika mellan fingrarna även om resultatet inte blir riktigt som du vill el om sakerna utförs på ett annat sätt än ditt- du vinner på det!)
STOR KRAM
Skicka en kommentar