Saknar

Åhh vad jag saknar en nära vän att kunna prata med,fika,,ringa när man känner sig nere,hitta på kul saker i hop.
Är nog nog en rätt ensam själ,jo klart jag har ju min goa familj men någon riktigt vän att kunna snacka "skit" med saknar jag.

Min barndomsvän har jag helt tappat kontakten med,försökte behålla kontakten även i vuxenlivet men sen blev det bara att jag var den som försökte behålla kontakten och då insåg jag att man måste vara två vid en vänskapsrelation för att hålla den relationen vid liv.

Visst jag har en del vänskapsrelationer men dom är väldigt ytliga om jag tänker efter.
Jag kontaktas mer eller mindre om personen i fråga mår lite dåligt och behöver prata av sig.
Visst känns det bra att dom pratar mej om sina bekymmer men vore ju kul om dom tog kontakt även när dom inte bara behövde prata av sig.

Och sen verkar dom inte vilja lära sig känna mej ordentligt...*suck*
Tänk om någon ändå kunde slå en pling och fråga hur jag mår,förslag om man ska ta en fika osv.

Visst jag har lagt mycket tid för mina barn och familjelivet och inte prioterat mina egna behov av relationer med andra så mycket så det är kanske mitt egna fel att jag nog inte har någon riktigt nära vän.

Fast ska erkänna också att jag alltid oftast uppvaktar vänner vid deras födelsedagar tex skickar blommor till dom.
Men vad får jag då jag fyller år?
Ett exempel på hur sårad och ledsen man blir är när min biologiska mamma fyllde år så skicka jag ett Grattis sms.
När jag fyllde år så hördes inget ifrån henne ens,så året därpå så tom hon skicka ett sms att hon fyllde år snart.
Jag bara tänkte ok,och? Varför ska jag ens gratta henne ?när hon inte ens minns min födelsedag.

Det finns en del saker från min barndom som jag ältar hela tiden.
Bla min fostermammas ord då jag var 17år,hon sa då till min dåvarande pojkvän att JAG var den fulaste ungen på barnhemmet när dom hämtade mej.
Det är ord som kommer följa mej hela livet tror jag...hur går man vidare igentligen?
Jag vet idag att dessa ord gör att jag frågasätter mej själv hela tiden hur jag kan bli bättre.
Kanske därför jag är så stressad,är aldrig helt nöjd med det jag gör utan allt kan göras bättre.
Och kanske är det det är mej som det är fel på som inte har en riktigt nära vän?
För mej känns det som ALLA har vänner som dom står väldigt nära och det är bara jag som känner mej så ensam.