Här är blogg som

berört mej.
Någonstans känner jag en oro i min kropp om att förlora något av mina barn i antingen sjukdom eller olycka.
Och jag förstår inte hur jag skulle överleva om detta hände...För hur överlever man sitt barns död igentligen?
Jag kan då tycka att mina bekymmerheter och ledsamheter är pyttesmå saker och jag borde vara glad åt det jag har.
Jag borde ta vara på varje dag,timme,minut,sekund med mina nära och kära för man vet aldrig när livet kan ta slut och livet förändras till ett kaos.