Måndag

Och tröttheten sitter kvar i min kropp.
Har varit hos läkaren nu och fick gjort en gastroskopi.
Det var den värsta upplevelse jag har haft på länge.
Aldrig att jag gör om det utan att ha narkos....Fy så hemskt det var.
Men det beror nog mest på att jag har en sådan stark kräkreflex.
Det som upptäcktes var att det är lite trångt i passagen mellan nya magsäcken och tarmen.
Blev tillfrågad om jag ville operera det men avstod eftersom jag inte alltid har ont så vill jag undvika en operation igen.
Och det kan bli bättre med tiden också.

Har min långledighet just nu och den behövs men som vanligt så har vi dåligt med vikarie så ska jobba en natt extra i veckan.
Men kan vara gött med lite extra pengar i juni.

Just nu är jag så himla ledsen hela tiden.
Och jag förstår inte varför,för igentligen har inget alls hänt med ändå har jag bara lust att lägga mej och gråta eller om jag ser något på tv så kommer tårarna....*suck*
Äsch det är väl dom dära hormonerna som spelar mej ett spratt...
Fasiken tycker mina humörsvägningar blir värre för varje år,ska det inte vara tvärtom?

Imorgon har jag DBT igen ( var ej förra veckan då jag inte mådde bra). Äntligen är det snart slut,har ju ett kontrakt tom juni.
Får se om jag fortsätter då.
Jag tror att någonstans har det nog hjälp mej i allfall,trots att jag tycker det är rätt flumigt.
Fast gillar ju bättre dom enskilda samtalen än gruppterapin.
Gruppterapin är väldigt flumigt kan jag säga.
Bla förra gången så diskuterades med om hur man ska kunna distrahera sig på andra saker än dom svåra sakerna som kan leda till självskadebeteende.
Då tar man upp bla att man ska be till Gud och lämna problemen dit.
Men sådär kan man ju inte göra,problemen kvarstår ju även efter bönen ju eller?
Nä det dära kände bara så fel då jag inte är troende och den ena teraputen är troende.
Visst man kan ju be om få styrka men en bön löser ju inte själva problemt utan det måste man ju ta tag i själv och lösa.





Dagens låt: