Usch så ledsen jag är.

Är så låg så låg idag.
Har ju haft min 12-åring på besök i helgen och jag har njutit av att ha alla barn ( ja utom den störste sonen som ej bor hemma längre) hemma.
Och igår var det dax för sonen att åka hem till sin pappa igen och det gör mej ont i hjärtat att se att sonen inte mår bra och inte vill bo hos sin pappa.
Men kan ju inte bara låta sonen vara kvar och bo här utan pappans medgivande.
Hade ett samtal med sonens kurator i förra veckan och hon skulle höra lite med sonen om hur stark hans vilja var att flytta.
Är det så att kuratorn talar om att sonen VILL flytta och bo med oss igen så får man starta en boendetvist med pappa.
Och orkar jag verkligen med ännu en tvist? ( annars kanske jag be Gud om hjälp ;-D )
Nämen ska nog kunna ta igenom mej det också...fast skulle behöva lite lugn och ro i livet just nu.

Ångesten river i mej lite just nu.
I lördags så fyllde min sk mamma år och jag glömde att skicka henne en present el en blomma.
Men jag har ju inte så bra kontakt med henne längre heller då hon är mycket sjuk ( hon kan inte prata längre så ett telefonsamtal är inget man kan göra heller).
Sen någonstans så finns det med mej att hon sårat och skadat mej många gånger under min uppväxt.
Och bara för att man har vuxit upp hos en person så ska man ju inte tvingas att umgås med varandra då man blivit vuxen eller?