Psykvården

Nu har jag gjort min "helvetesvecka" med 5 nätter...*pust*

Var med om en otroligt sak under ett arbetspass.
År 2009 trodde jag inte att detta ens kunde hända.

Vi har en borderline kvinna som mådde så himla uselt och ville läggas in för att inte skada sig själv och vi erbjöd henne att köra henne till psykavdelningen på lördagkvällen.
Jag och arbetskamraten och kvinnan ringer på psykavd dörrklocka,ut kommer en skötare som är en kvinna i övre medelåldern och öppnar.
Inte ens ett hej får man när man möter skötaren.
Vi går vidare in mot avdelningen och möter äldre man som är även han skötare.
Direkt så går han på vår kvinna:Jag känner dej väl,och varför kommer du hit? Du har ju det bra.
Du bor ju på behandlingshem med folk runt om dej ( vilket inte alls kvinnan gör utan bor i egen lägenhet).
Skötaren fortsätter: Vad gör du på dagarna?
(min tanke var, förstår inte vad det har med att göra att hon mår dåligt idag)
Kvinnan svarar:Jag gör inte så mycket.
Skötaren:Jag men du ska veta att det är bra att ha något att göra på dagarna.

Jag och min arbetskamrat påpekar för skötaren att vi tycker att han är oförskämd som går på kvinna på detta vis.
Och till svar får vi :Jag har minsann jobbat här i 35 år och ingen annan har klagat.
Jag känner hur skötaren verkligen saknar empati...
Jag är uppfostrad så att man hälsar på varandra när man träffas och sen när man jobbar inom psykvården så måste man vara försiktig med vad man säger eftersom de flesta personer då dom söker hjälp mår så jättedåligt och ord kan göra att dom mår ännu sämre.
Inte frågade skötaren hur kvinnan mådde.....

Den känsla jag och min arbetskamrat fick var att skötaren levde kvar på 70-talet då man verkligen såg ner på dessa personer som hade psykiska problem.

Men nu är det ju år 2009 och ska man inte ha en annan syn på psykiskt sjuka människor?
Empati är ju jätteviktigt i dessa situationer ju.
Så som jag tänker är ju att rollerna kan ju ändras så att det är jag nästa gång som behöver hjälp från psykvården.
Och hur vill jag då bli bemött?

Är det så att "vår" kvinna nu vill anmäla detta bemötande så kommer vi att ställa upp som vittne för så här får det inte gå till då en personer söker hjälp inom psykvården.
Kan även tillägga att kvinnan berättat många gånger för oss hur hon blivit behandlad på psykavdelningen.
Och många gånger har det varit kränkande enligt henne men vi har inte trott riktigt på det eftersom man kan ju vara extra känslig då man mår så dåligt men nu inser jag att det troligtvis är sanning i det hela då vi har sett denna händelse.