Här är blogg som

berört mej.
Någonstans känner jag en oro i min kropp om att förlora något av mina barn i antingen sjukdom eller olycka.
Och jag förstår inte hur jag skulle överleva om detta hände...För hur överlever man sitt barns död igentligen?
Jag kan då tycka att mina bekymmerheter och ledsamheter är pyttesmå saker och jag borde vara glad åt det jag har.
Jag borde ta vara på varje dag,timme,minut,sekund med mina nära och kära för man vet aldrig när livet kan ta slut och livet förändras till ett kaos.

Ojdå redan torsdag

Och jag har inte skrivit på länge.
Men tycker att dagarna bara flygit förbi men det kanske inte är så konstigt då jag haft mycket att göra denna veckan.
Jobbat,haft planeringsdag med jobbet och en hel del andra möten.
Idag ska jag till kirurgen för mitt första besök inför gatric bypas operationen.Jag hoppas verkligen att jag blir godkänd och jag får denna operation.
Behöver få ändrat hela mitt liv både själsligt och kroppligt för att må bra.
Denna helg ska jag jobba HELA helgen också,får se hur jag fixar detta men hoppas att det ska gå bra.
Dock vet jag mej att jag ännu en gång troligtvis kommer få vara med om en situation med en person som skär sig själv men tror att även denna gång ska gå bra och jag inte får några negativa tankar inom mej.

Men inom mej så gnager det att denna person som VARJE fredag dricker och skär sig inte verkar få rätt hjälp.
Och hör man en del som känt personen länge så verkar det som alla gett upp att få henne att sluta med sitt självskadebeteende.
Men kan man verkligen ge upp att försöka få henne sluta med detta beteende?
Visst så måste ju en person vilja själv att bryta detta beteende men det är ju lättare sagt än gjort.
Men människor i dennes närhet får INTE ge upp hoppet att hon någon gång ska kunna bryta sitt beteende.

Imorgon har jag mitt andra DBT möte också,ska bli intressant att se vad testen gav för resultat.
Nepp dax att hoppa in i duschen för att sen som vanligt stressa iväg till kirurgbesöket.
Ha en underbar torsdag!

Lördag

Och känner mej så besviken.
Skulle idag haft en middag ihop med min svägerska.
God mat och vin och en massa tjejesnack men fick ett sms nu på morgonen att hon låg hemman och var sjuk.
Usch blir så besviken när sådana här saker sker och det blir återbud.
Innerst inne vet jag ju att alla kan vi bli sjuka och få ställa in middagarna men ändå blir jag så besviken varje gång.
Idag är sambo P ute och jagar idag så jag är nästan helt ensam hemma,har bara ett barn hemma eftersom dom andra är hos sin pappa och kommer hem i morgon igen.
Borde njuta av tiden och slappa men ändå på någotvis så känns det som jag inte kan få ro i kroppen och ta det lugnt.
och många tankar far runt i mitt huvud just nu.
Man skulle ha en knapp som man bara kunde stänga av och få ett inre lugn.

Har nu varit ledig en vecka från jobbet och trodde att jag skulle få tillbaka lite energi men icke.
Är tröttare än någonsin.
Kanske borde jag gå och testa Hb-värdet,för jag förlorade ju mycket blod för en månad sedan ( fick en blodtranfusion oxå då).
Fast ska ändå iväg i nästa vecka och ta en massa prover inför läkarbesöket på kirurgen ang min gastric by-pas operation så då ska säkert ett Hb tas oxå.
Och är nog bra att jag får kommit i väg och tagit en massa prover eftersom någonstans i mit bakhuvud har jag en känsla av att något inte stämmer i min kropp.
Så det är inte bara i psyket som bråkar med mej just nu.

Imorgon är det Fars-dag oxå,men jag orkar inte bry mej så mycket om det ens.
Jag så många år blivit bortglömd på min födelsedag av min pappa så varför ska jag minnas Fars-dag? Nä dessa dagar är till för handlarna att tjäna lite extra.
Dock har lille L köpt en present till sin pappa P ( jo jag fick ju hjälpa hanmför han är ju bara 5 år) så detta blir det enda firande av Fars-dag här.

Första DBT mötet avklarat

Och jag har varit på första mötet ang DBT och fick göra en sk SCID -test och får nästa vecka utlåtande om mina svar.

Fast ska erkänna att vissa frågor var så knepiga att svara på eftersom svars alternativen bara var JA eller NEJ där jag hade lust att svara Ibland.

Sen diskuterade vi vem jag är.
ja vem är jag?,vet ju inte ens det själv längre eller rättare sagt jag har nog aldrig vetat det heller men kanske dax att ta reda på det.
Hmm..kan ingen någon uppfinna så man kan uppleva själv hur man är att leva med?...Eller att någon uppfinner att man kan gå in i en annans person innersta och känna vad den känner inom sig.
Hade ju varit så mycket enklare att visa andra människor på detta vis hur man mår då och dom får känna den kaos som ibland finns inuti mej.

Grått Grått

är vädret här idag och lika grått känns det som det är inom mej också.Är så trött så trött.Trots några koppar kaffe vill inte kroppen vakna.
Men kan ju vara så att jag bara ska finnas denna veckan,
Förra veckan var ju lite hektisk med lediga barn hemma,och 4 nätters jobb och en del andra möten.

Fast denna veckan känns det lite som jag har en del att stå också.
Har bla ett möte idag med min personligahandläggare på Försäkringskassan.
Vi ska prata om hur jag ska rehabiliteras för att kunna återgå till mitt jobb på hel tid.
Fast jag vet ju redan vad jag behöver för återgå och det är sådana saker som inte Försäkringskassan kan lösa för mej.
Men det är väl bara att pallra sig i väg och höra i allafall vad Försäkringskassan vill.
Sen imorgon ska jag följa med sambon som ska på ett sjukhusbesök och sen på fredagen så har jag första möten på min ev DBT-behandling.
Så känns lite som jag inte får någon heldag utan en massa möten inbokade och jag kan ligga hemma och vila mej.
Och nästa vecka ser ännu värre ut *suck*..då har jag 5 nätters jobb veckan och men får bara 4 nätter eftersom jag ska ha en planeringsdag på dagtid med jobbet.
Huhha...hur ska orka upp?
Planeringsdagen börjar kl 8-16,jo klart jag orkar gå upp men sen hatar jag att stressa i väg så får väl gå upp jättetidigt för att slippa stå där i sista minuten och man måste stressa i väg till dagis och skola med barnen.
Sen har jag sjukshusbesök,evk för ett av barnen inplanerat och sen ska jag nog få in ett DBT möte också i min kalender.
Tänk om man någon gång kunde få ha en hel vecka utan en massa möten.
Så skönt det skulle vara.............
Fast just detta med att jag har fullt upp hela tiden gör ju att jag inte känner efter hur jag själv mår utan sen när det lugnat ner sig och jag börjar tänka på mej själv så blir det för mycket känslor,trötthet i kroppen och jag kan då inte hantera det.

Fasiken att det ska vara så svårt att kunna hantera sina känslor.......