Mål

Har idag varit på mitt 3:e DBT möte.
Och frågan kom upp vilka mål jag hade med denna terapin.
Ja vad har jag för mål?

Vill kunna lära mej att förmedla mina känslor som finns hos mej.
Vill kunna hantera känslorna inom mej.
Vill lära mej att be om hjälp av andra då jag behöver detta.
Vill lära mej att kunna känna mej trygg i vissa gruppsituationer.
Vill kunna tycka att nya situationer i livet är inte bara negativa.
Vill kunna lära mej att allt är inte "svart eller vitt" i livet.Det kan finnas mellating också.
Vill lära mej att inte ha så höga krav på mej själv.

Om jag kan arbeta med detta så skulle det nog öka livskvaliten hos mej.
Men hur lätt är det att bara bryta ett mönster som man haft så länge?
Jag har i allafall tacka ja till terapin för 6mån framåt till en början,kan ju sedan förlänga det om jag anser att terapin funkar bra för mej.

Idag är just en "dålig" dag..Alla tankar bara snurrar i huvudet.Och av alla dessa tankar så bildas bara en massa ångest.
Kan man bara inte bara stänga av hjärnan och rensa ut den och börja om på nytt?
Just nu känns allt i livet negativt i livet.
Men om jag ska erkänna så kan det vara att man börjar märka denna julhysteri och av detta skapar det en fruktansvärd stress och höga krav på att allt hos mej ska vara perfekt.
Läste någonstans att jul & nyår tillhör en av dom helgerna då personer med borderline skadar sig mest av alla stor helger.
Vad beror detta på?
Jag tror att det beror på att man har sådan presstationsångest över denna tiden på året.
För vem vill inte ha en perfekt jul & nyår?
Hur fasiken gör man fär att minska pressen?

Åhh vad jag älskar denna låten än

Fick en utmaning

av min vän Sanna.Är väl lika bra att ta tag i den då.

Here are the rules:
!Post the rules on your blog
2. Answer the six "8" items.
3. Let each person know they have been tagged by leaving a comment on their website

8 Favorite TV Shows:
Hmm..skit svårt då jag knappt följer något.

1.Deperate houswife
2.Bonde söker fru
3.Vad blir det för mat (Per är ju bara för underbar då han lagar mat)
4.Greys Anatomy
5.SOS Gute
6.Cityakuten
7.Idol
8.Nytt läge

8 Things I Did Yesterday:
1.Vakna
2.Frukost
3.Tvättade
4.Promenad med hundarna
5.Lagat middag
6.Dammsugit
7.Soterat tvätt
8.Slappat framför tv


8 Things I Look Forward To:
1.Få må bättre
2. Våren & sommaren
3.En resa
4.Att vintern ska ta slut ( fast den har ju knappt börjat)
5.Bli piggare
6.Att sonen klarar sitt körkort
7.Att en son kommer och hälsar på mej.
8.Då vi kan åka i väg med husvagnen igen.

8 Things On My Wish List:
1.Vinna en massa pengar
2.Att jag får må bättre snart
3.Bli av med tröttheten.
4.Att gifta mej.
5.Att alla och nä kär mår bra.
6.Resa
7.Att finna ett bra hem till min ena hund
8.En ny säng.(Har så himla ont i ryggen just nu)

8 People I Tag:

Denna svara jag inte på för jag vet inte ens vem som läser min blogg.

Fredag!

Är det idag och hur mår jag?
Ingen aning om jag ska vara riktigt ärlig.
Det enda jag vet är att jag just nu lider av kronisk trötthet & värk i kroppen.
Sen skenar blodtrycket i höjden känner jag i skallen.
Känner även av hjärtat just nu.
Bara jag rör mej blir jag trött,svag,hostar...Jag vet att det är hjärtat som gör sig påminnt om att det kanske inte mår så bra.
Då jag var på sjukhuset ang gatric bypas operationen så hade jag ett blortryck på 130/115...Shit det är inte alls bra.
Men vad göra ? ingen läkare verkar bry sig om att jag inte mår bra av blodtrycket och bara nochalerar det hela.

Min läkare jag hade då jag hade fått barn 3 tog det verkligen på allvar.
Jag hade då ett undertryck på 100 och då sa hon bara till mej:Nu åker du bums till sjukhuset utan en åka hem och hämta kläder.
Sen släppte hon inte mej förrens blodtrycket var ok igen.
Fast hon kanske var lite överdriven om mitt blodtryck.
Jag medicinerar för mitt blodtryck men det verkar inte hjälpa.....kan bara hoppas att jag får min operation innan kroppen brakar ihop helt.

Äsch får väl ta ett glas rödvin ikväll och inbilla mej att det är bra för hjärtat..eller är det inte så man forskare säger?
Hoppas att ni allafall får en fin fredag!
Här blir det soffan med vin och Idol.
Och då är frågan,vem vinner Idol....
Ska jag erkänna så tycker jag inte någon är så dära kanonbra som man fastnar för direkt.Utan alla är lika bra (usla,tolka som man vill).

Snön har nu kommit!

Steg idag upp tidigt och tittade ut igenom fönstret och vad ser jag?

Jo en massa snö...*suck* Fast inte ett dugg förvånad eftersom jag drömde i natt att det snöade.

Jag är en riktig vinterhatare kan jag säga...

Och helst skulle jag vilja bo någon annanstans denna årstiden.

Visst jag kan hålla med om att snön lyser upp i novembermörkret men ofta så blir snön bara blask.Nä detta är ingen för mej....*fryser redan*

Nä här skulle man vara denna mörka och kalla årstid.

Jag har sagt att när jag blir äldre så ska jag bo halva året i något varmare land och sen kan man komma hem till Sverige på vårkanten och tillbringa sommaren här.

Min hemlighet

Jag bär på en hemlighet som är hemsk och jag kan inte sluta att älta den och gå vidare i mitt liv.

Och med att åren går så tycker jag att den bara växer & växer.Och den verkar negativt på mitt välmående.



När jag var i barn & tonåren så blev jag sexuellt utnyttjad av min bror.

Det är inte många som vet om min hemlighet,för jag har svårt att prata om det.

Men helst av allt så skulle jag vilja bearbeta detta och gå vidare i livet men kan inte.



Dom få som fått reda på min hemlighet tar det lite som:jaha..ok men nu går vi vidare livet och glömmer det.
Det är knappt någon vill lyssna på mina ord och vad jag har varit med om.



Helst av allt skulle jag vilja berätta vad jag varit med om till vår pappa.

För han har min bror som favorit barn.

Jag har lust att skrika ut till pappa om att min bror är inte så himla bra som min pappa tror.Men jag vill på någotvis inte göra min pappa ledsen.

Så vad gör man?



Inom sig bubblar min "vulkan" och snart kan jag inte längre hålla det tillbaka utan resulterar i ett "utbrott".
Ett utbrott bävar jag lite för för antingen kan det komma genom att jag bryter i hop med gråt och ilska eller så hamnar jag in mitt självskadebeteende igen.



Detta med att "bryta ihop" känns hemskt men mest pinsamt att jag inte kan kontrollera min känslor.

Jag är ju den som uppfattas stark,har kontroll över mej och allt runt om mej,mår jättebra.

Men innerst inne så är jag en väldigt skör person som bär på en massa känslor som är instängda inom mej.

Vet att jag är väldigt duktigt på att ta på mej "masken" och dölja min sårbarhet.
Men varför är jag rädd att visa min sårbarhet?

Åhh...

Vad jag troligtvis är jobbig att leva med.Mitt humör växlar enormt just nu,ena stunden känna lycka över min familj sen växla till att livet är pest.
Varför kan man inte få ha en jämn nivå i sitt känslo liv.
Usch när jag blir tjurig och vresig mot min familj skapar det en ångest efteråt hos mej

Värst e väl att jag ena stund älskar P överallt annat för att i nästa stund nästan hata han.
Fast innerst inne vet jag ju att han är Mannen i mitt liv och skulle aldrig tänka mej att bryta förhållandet.




Get more from www.Emotionalfool.com

Snart ska min lilla

Jacqueline flytta hemifrån och det kommer bli tomt efter henne.Men hon får ett jättebra hem.

Så nu har jag bara 2 kattungar kvar och den ena kattungen ska jag behålla själv så det är bara en kattunge till som ska säljas.

HÄR kan man vinna ett zinkhus

Jag är så himla förtjust i dessa zinkhusen som kan lysa upp i vintermörkret.

Trött och sliten nu

Sitter på jobbet och gör min sista natt för denna månaden.
Har varit slitsamt och det enda som gjort denna helgen är jobba,sova,laga mat,jobba osv.
Och jag och P har mer eller mindre bara möts i dörren då vi ska gå,kommer hem från respektive jobb.
Men nu är snart helgen gjord och jag är hemma i 2 veckor.
Ska bli så skönt men känner att om jag inte jobbar så är det en massa möten som man ska springa på.
Denna veckan är en EVK för sonen inbokad,möte med dom andra klassaföräldrarna för att planera barnens julfest,klippa barnen,DBT-möte,möte med min chef ang min sjukskrivning,möte med soc ang äldste sonen.Sjukhusbesök med ett barn,läkar besök med min läkare på psyk.
Känns lite som jag inte hinner landa förrens till helgen kanske....
Men men det är väl så det ska vara i livet,inte konstigt att man har högt blodtryck?
Undra bara när jag ska hinna med att bara vara jag och känna efter hur jag mår....
Livet rullar lite för fort just nu känner jag och jag hinner inte med mej själv..*suck*

Så var mötet avklarat

Och det blev det jag misstänkte...Jag har en sk emotionell instabilitet eller borderline om man vill ha en mer medicinskterm.
Jag blev inte förvånad för jag har ju misstänkt detta ett tag.
Min DBT handledare fråga mej hur jag tog denna diagnos och det jag känner är att det känns bra att äntligen få en diagnos på mej och nu kanske få rätt hjälp med mitt liv.

Det jag är rädd för att skulle jag berätta för folk att jag har diagnosen borderline så skulle dom rygga tillbaka och kalla mej "psykfall".På det viset är jag rädd att få en "stämpel" på mej.
Men får tänka på att dom som kallar mej detta vet inte mycket om psykiska sjukdomar och hur det är att leva med det.
Jag kommer nog inte berätta för någon om min diagnos som inte är insatt i ämnet.

Idag tog vi även upp ämnet om hur detta med borderline uppkommer.
Är man född med detta?
Har det något med barndomen och uppväxten att göra?
Och JA både min personlighet och min uppväxt har format mej till den person jag är idag.Så nu gäller det att ta tag i det hela och försöka ändra mitt tänkande och ska jag erkänna så tror jag det kan bli jobbigt att ändra sitt tänkande eftersom det är så invant.
Men måste se posetivt och man måste tro på DBT-behandlingen annars är det ingen idé att ens påbörja den.
Nu får jag en vecka på mej på att tänka ut hur länge jag vill skriva "kontrakt" för behandling och man brukar få välja mellan ½ -1 år.
och så som jag känner idag så skulle jag till en början vilja ha ½ år sen kan ju förlänga behandlingen om man så önskar.

Sen fick jag en hemuppgift ,ett schema man ska fylla i dag för dag om hur man mår och känner.
Kan bli klurigt för många gånger så känns det bara som det "bubblar" inom mej av känslor utan att veta vad det är för känslor jag har igentligen.
Men handledare lovade att vi skulle hjälpas åt då jag kommer nästa vecka och reda ut vilka känslor det är som "bubblar" inom mej.

En intressant fråga tog hon också upp.Det var om jag ofta blir arg,får raseriutbrott.
Och första reaktionen från mej var :
Nä jag är "kolugn" och blir sällan arg,skulle jag någon gång bli arg så blir jag riktigt arg.
Men sen kom jag på mej själv,fasiken ibland när jag är arg,förbannad så kan det resultera i att jag börjar gråta.
Hmm...ojdå,undra igentligen hur människor tolkar mej då jag visar gråt istället för ilska?
Ja detta var en bra sak som man måste arbeta med menade handledaren för där har man ett tydligt tecken på att jag inte vet hur man ska hantera mina känslor så att mina nära förstår mej ,och då kan hjälpa mej i olika situationer.

Nepp jag tror jag har en tuff tid framför mej men jag tror att det kan leda till något väldigt bra för både mej och resten av familjen.

Hmm..

Fredag...och jag känner en sådan ångest inom mej.
Och jag sluter mej lite för omvärlden dvs min familj.
Bara för att jag har en jobb helg så blir jag tystlåten,irriterad på allt och alla och vill bara vara i fred.

Förstår mej inte på mej själv i bland för oftast ser jag framemot att jobba,jo jag är dom som verkligen älskar mitt jobb och då jag är långledig så kan jag faktiskt gå och längta till jobbet.
Kanske e jag lite knasig men mitt jobb betyder så mycket för mej och är lycklig över att ha det i dessa tider då man gör nedskärningar.

Har haft en del konstiga,hemska drömmar det sista så jag har nog sovit oroligt det sista så sömnbristen gör ju sitt i mitt välmående.

Saknaden efter min pappas sambo (hatar ordet styvmamma) har börjat göra sig påminnd mer och mer.Min relation med henne var så himla stark och jag har nog inte accpeterat hennes borgång som ändå skedde för 5 år sedan.
Fast ska nog erkänna att jag inte ens kunnat sörja henne heller,vet ju inte hur man ska hantera sina känslor inför att hon inte finns i mitt liv längre.
Är mest så himla bitter inom mej att hon inte finns och jag kan ta telefonen och prata henne om livets svårigheter & glädje ämnen...

Har strax mitt andra DBT möte och jag känner ingen lust alls att gå dit men bara att ta sig i kragen och gå dit och höra vad dom har att säga om mej...
Tjingeling!

Här är blogg som

berört mej.
Någonstans känner jag en oro i min kropp om att förlora något av mina barn i antingen sjukdom eller olycka.
Och jag förstår inte hur jag skulle överleva om detta hände...För hur överlever man sitt barns död igentligen?
Jag kan då tycka att mina bekymmerheter och ledsamheter är pyttesmå saker och jag borde vara glad åt det jag har.
Jag borde ta vara på varje dag,timme,minut,sekund med mina nära och kära för man vet aldrig när livet kan ta slut och livet förändras till ett kaos.

Ojdå redan torsdag

Och jag har inte skrivit på länge.
Men tycker att dagarna bara flygit förbi men det kanske inte är så konstigt då jag haft mycket att göra denna veckan.
Jobbat,haft planeringsdag med jobbet och en hel del andra möten.
Idag ska jag till kirurgen för mitt första besök inför gatric bypas operationen.Jag hoppas verkligen att jag blir godkänd och jag får denna operation.
Behöver få ändrat hela mitt liv både själsligt och kroppligt för att må bra.
Denna helg ska jag jobba HELA helgen också,får se hur jag fixar detta men hoppas att det ska gå bra.
Dock vet jag mej att jag ännu en gång troligtvis kommer få vara med om en situation med en person som skär sig själv men tror att även denna gång ska gå bra och jag inte får några negativa tankar inom mej.

Men inom mej så gnager det att denna person som VARJE fredag dricker och skär sig inte verkar få rätt hjälp.
Och hör man en del som känt personen länge så verkar det som alla gett upp att få henne att sluta med sitt självskadebeteende.
Men kan man verkligen ge upp att försöka få henne sluta med detta beteende?
Visst så måste ju en person vilja själv att bryta detta beteende men det är ju lättare sagt än gjort.
Men människor i dennes närhet får INTE ge upp hoppet att hon någon gång ska kunna bryta sitt beteende.

Imorgon har jag mitt andra DBT möte också,ska bli intressant att se vad testen gav för resultat.
Nepp dax att hoppa in i duschen för att sen som vanligt stressa iväg till kirurgbesöket.
Ha en underbar torsdag!

Lördag

Och känner mej så besviken.
Skulle idag haft en middag ihop med min svägerska.
God mat och vin och en massa tjejesnack men fick ett sms nu på morgonen att hon låg hemman och var sjuk.
Usch blir så besviken när sådana här saker sker och det blir återbud.
Innerst inne vet jag ju att alla kan vi bli sjuka och få ställa in middagarna men ändå blir jag så besviken varje gång.
Idag är sambo P ute och jagar idag så jag är nästan helt ensam hemma,har bara ett barn hemma eftersom dom andra är hos sin pappa och kommer hem i morgon igen.
Borde njuta av tiden och slappa men ändå på någotvis så känns det som jag inte kan få ro i kroppen och ta det lugnt.
och många tankar far runt i mitt huvud just nu.
Man skulle ha en knapp som man bara kunde stänga av och få ett inre lugn.

Har nu varit ledig en vecka från jobbet och trodde att jag skulle få tillbaka lite energi men icke.
Är tröttare än någonsin.
Kanske borde jag gå och testa Hb-värdet,för jag förlorade ju mycket blod för en månad sedan ( fick en blodtranfusion oxå då).
Fast ska ändå iväg i nästa vecka och ta en massa prover inför läkarbesöket på kirurgen ang min gastric by-pas operation så då ska säkert ett Hb tas oxå.
Och är nog bra att jag får kommit i väg och tagit en massa prover eftersom någonstans i mit bakhuvud har jag en känsla av att något inte stämmer i min kropp.
Så det är inte bara i psyket som bråkar med mej just nu.

Imorgon är det Fars-dag oxå,men jag orkar inte bry mej så mycket om det ens.
Jag så många år blivit bortglömd på min födelsedag av min pappa så varför ska jag minnas Fars-dag? Nä dessa dagar är till för handlarna att tjäna lite extra.
Dock har lille L köpt en present till sin pappa P ( jo jag fick ju hjälpa hanmför han är ju bara 5 år) så detta blir det enda firande av Fars-dag här.

Första DBT mötet avklarat

Och jag har varit på första mötet ang DBT och fick göra en sk SCID -test och får nästa vecka utlåtande om mina svar.

Fast ska erkänna att vissa frågor var så knepiga att svara på eftersom svars alternativen bara var JA eller NEJ där jag hade lust att svara Ibland.

Sen diskuterade vi vem jag är.
ja vem är jag?,vet ju inte ens det själv längre eller rättare sagt jag har nog aldrig vetat det heller men kanske dax att ta reda på det.
Hmm..kan ingen någon uppfinna så man kan uppleva själv hur man är att leva med?...Eller att någon uppfinner att man kan gå in i en annans person innersta och känna vad den känner inom sig.
Hade ju varit så mycket enklare att visa andra människor på detta vis hur man mår då och dom får känna den kaos som ibland finns inuti mej.

Grått Grått

är vädret här idag och lika grått känns det som det är inom mej också.Är så trött så trött.Trots några koppar kaffe vill inte kroppen vakna.
Men kan ju vara så att jag bara ska finnas denna veckan,
Förra veckan var ju lite hektisk med lediga barn hemma,och 4 nätters jobb och en del andra möten.

Fast denna veckan känns det lite som jag har en del att stå också.
Har bla ett möte idag med min personligahandläggare på Försäkringskassan.
Vi ska prata om hur jag ska rehabiliteras för att kunna återgå till mitt jobb på hel tid.
Fast jag vet ju redan vad jag behöver för återgå och det är sådana saker som inte Försäkringskassan kan lösa för mej.
Men det är väl bara att pallra sig i väg och höra i allafall vad Försäkringskassan vill.
Sen imorgon ska jag följa med sambon som ska på ett sjukhusbesök och sen på fredagen så har jag första möten på min ev DBT-behandling.
Så känns lite som jag inte får någon heldag utan en massa möten inbokade och jag kan ligga hemma och vila mej.
Och nästa vecka ser ännu värre ut *suck*..då har jag 5 nätters jobb veckan och men får bara 4 nätter eftersom jag ska ha en planeringsdag på dagtid med jobbet.
Huhha...hur ska orka upp?
Planeringsdagen börjar kl 8-16,jo klart jag orkar gå upp men sen hatar jag att stressa i väg så får väl gå upp jättetidigt för att slippa stå där i sista minuten och man måste stressa i väg till dagis och skola med barnen.
Sen har jag sjukshusbesök,evk för ett av barnen inplanerat och sen ska jag nog få in ett DBT möte också i min kalender.
Tänk om man någon gång kunde få ha en hel vecka utan en massa möten.
Så skönt det skulle vara.............
Fast just detta med att jag har fullt upp hela tiden gör ju att jag inte känner efter hur jag själv mår utan sen när det lugnat ner sig och jag börjar tänka på mej själv så blir det för mycket känslor,trötthet i kroppen och jag kan då inte hantera det.

Fasiken att det ska vara så svårt att kunna hantera sina känslor.......